tisdag 23 april 2013




Hur påverkas ett barn av stress egentligen?


Många ser stress som en del av vuxenlivet, en arbetsbörda som mer eller mindre alla måste utstå till en viss grad då det är en del av att hantera ett jobb eller en utbildning. Men vad händer då det är barn som blir utsatta för stress? Martha Farah, forskare i neuropsykologi hävdar att stressen kan skada barns hjärnor.

Att stress kan fungera som en motivator anser vissa, men när det kommer till barn är jag övertygad om att majoriteten förknippar det med något väldigt negativt, barn bör inte vara stressade. Men hur pass dåligt är stress egentligen för barn? Forskare menar nu att stress faktiskt kan påverka koncentrationsförmågan och språkkunskaperna hos barn som lever i en stressad vardag. Men Martha Farah definierar inte stress endast som en stor arbetsbörda, hon menar att barn som lever i ett hem med drogproblem, depression eller oroligheter i området utsätts för en ständig typ av stress som i sin tur kan skada den fortfarande växande hjärnan. De amerikanska studierna visar hur barn från sämre ställda områden producerar större mängder av stresshormonet kortisol i jämförelse med barn från mer välbärgade områden.

Den farliga och skadliga stressen uppstår, enligt forskarna, då barnen i de utsatta områdena aldrig får hjälp att hantera stressen. Vilket har en negativ påverkar på barnet om det är en ihållande stress som aldrig blir kontrollerad på rätt sätt. Forskarna vill se fattigdomen i vårt samhälle på ett nytt sätt, att det är något som grundas i vår stressade vardag som barn.
Detta är ett relativt nytt sätt att se på problematiken med stress och fattigdom men jag tycker det är en viktig synvinkel forskarna pekar på, jag tror man måste satsa mer på att informera barn och lära dem vad stress är och vad det innebär, hur man hanterar det och vad det kan bero på.

- Fattigdom handlar inte om pengar. Det handlar om stress, säger Martha Farah, forskare i neuropsykologi vid universitetet i Pennsylvania på det vetenskapsmöte som just nu pågår i Boston.

Herman Söderberg


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar