Många undersökningar visar att ungdomar är mer stressade idag än förut. Förväntningarna och kraven har framför allt blivit fler; Likaså har media och dess påverkan blivit starkare. Vi ska kunna sköta skolan och samtidigt ha många kompisar. Därefter vill vi hänga med i vad som händer i världen och vem som är snyggast i Hollywood.
Det är inte så konstigt att vi känner oss stressade, studenten och val till framtiden börjar närma sig och alla är väl inte helt hundra på vad de ska göra med sina liv.
Psykologer skulle kanske kalla förvirringen, rädslan och nervositeten jag och många andra känner inför framtiden för en utvecklingskris. En sådan uppstår oftast vid förändring av något slag. I vårat fall, steget till vuxenlivet. Allt vi gjort hittills har varit förutsägbart, skola i tolv år som förberedelser inför universitetsstudier; Därför känns det extra läskigt och stressigt att man helt plötsligt förväntas vara redo för universitet och att bli vuxen.
Det är redan väl känt att stress kan påverka mycket på ett negativt sätt. Beslutsfattandet, koncentrationen och sömnen är exempel på sådant som inte gynnas. Försämringen gör att allt blir mycket svårare än vad det är, det tog till exempel en kvart för mig att välja chips häromdagen och jag läser samma sida i biologiboken tre gånger för att jag märker att ingenting fastnar i huvudet. Stressfaktorerna är många och de verkar trigga igång varandra. Det som kanske känns mest ouppnåeligt när man befinner sig i ett sådant här stadie är att vara och bli lycklig.
Forskningens definition av lycka består av två komponenter - nämligen hur vi ser på livet, hur tillfredsställda vi känner oss med vår tillvaro och om vi känner att vi är på väg i rätt riktning.
Sonja Lyubomirsky, professor i psykologi vid Californiauniversitetet påstår att vi kan lära oss att bli lyckliga. Hennes undersökningar har visat att bortsett från genetiska faktorer samt miljön och omgivningen omkring oss så styr även våra tankar över hur lyckliga vi är. Lyubomirsky och andra psykologer menar att vi kan bli lyckligare genom att uttrycka tacksamhet över de enklaste ting. Genom att utveckla våra sociala relationer, leva i nuet och vara tacksam mot främlingar - utan att förvänta sig något i gengäld - blir vi även gladare och mer positiva.
När jag läste om Sonja Lyubomirkys forskning och slutsats var min första tanke "det här är ju alldeles för enkelt"... men det är faktiskt inte så lätt. Tänk er att ni befinner er i en sådan där djup kris, där allt känns alldeles för svårt och ni bara vill gömma er; I en sådan situation vill man verkligen inte höra någon säga "äsch, ryck upp dig bara". Men nu är det bevisat att det i vissa fall är allt som behövs. Att rycka upp sig, eller åtminstone försöka.
Hennes resultat har givit mig hopp om att kunna finna lyckan mitt i krisen. Och nästa gång jag står där vid den alltid lika ångestfyllda chipshyllan på ICA kommer jag inte stå och stirra i en kvart; Utan jag tänker vara tacksam över att jag faktiskt har chansen att äta chips och ta första bästa påse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar